Herregud! Vänskap
2010-03-27, 19:37:56 / Kategori: Allmänt
Jag logga nyss in på min blogg, så såg jag en kommentar av en väldigt "gammal" vän. Vi är barndomsvänner, jag har inte träffat hon sen för 4-5 år sen. Det har liksom inte blivit av att vi har haft nån kontakt, vi har liksom inte prata med varann eller haft nån kontakt, sen jag flytta från Arbrå till Söderhamn.
När jag läste vad hon skrev och gick in på hennes blogg, så vart jag jätte förvånad! Jag trodde att hon hade "glömmt" bort mej, eftersom vi inte har snackat på jätte länge. Och jag jätte förvånad över att hon visste vad jag heter på min blogg, jag trodde inte att hon visste det, men det är ju jätte kul att hon hörde av sej!
Vi va varje dag förut när jag bodde i Arbrå, vi kom jätte bra överens. Vi hade "planerat" att min förra kanin(som jag hade då) skulle para sej me en av hennes kaniner. Vi båda hade massa av djur då. Vi hade kaniner, marsvin osv. Men som i dom flesta vänskap så bråka vi ju också, men det var mest småtjafs. Men det ingår väl i vänskap, eller har jag fel? Jag tycker allafall att det va jätte kul att hon hörde av sej. Det har liksom inte blivit av att jag har hört av mej, jag vet inte varför. Jag har inte hon på bdb, msn, inte hennes nummer eller nå.
Jag tror vi att vi tappa kontakten för att jag flytta, och för att vi börja bråka när jag skulle flytta. Jag kommer inte ihåg om vad, men jag har för mej att vi bråka om nåt. Men som tur är vi inte osams längre!:) Och det är bra, tycker jag. Har liksom ingen anledning att bråka med hon, så varför ska man då bråka om det inte finns en anledning?
Jag tror att om man är för mycke, så kan man börja bråka lättare, det är svårt att förklara. Men jag och en vän som heter Madde va väldigt ofta förut, och då kunde vi börja bråka om det minsta lilla. Det är ju inte så för alla som man är med. Men när jag och Madde hade vart med varann för "många" dagar, så blev de nästan alltid bråk. Det är ju såklart jätte jobbigt och bråka med en nära vän. Men som tur är att vi vart sams nästan direkt. Jag och Madde är inte lika mycke med varann nu, det har liksom bara blivit så. Men när jag och Madde är, så även om vi bråkar rätt ofta så har vi ändå jätte kul och skrattar när vi är sams. Jag kommer ihåg en gång när jag och Madde skulle hem till Madde, då så gick vi om sidan på vägen, sen så kom det en bil, så sprang hon över vägen och jag gick på samma sida som innan. Sen när hon hade precis sprungit över vägen så kommer det en annan bil på andra sidan, så hon sprang upp i snön, så hon hade snö upp till knäna. Och jag stog och gara hela tiden. Sen när vi fortsätte vi hem till hon så garva jag ännu, och Madde garva också.
Sen en gång när hon skjutsa mej på sparken, så va vi nästan hemma hos mej, då sa jag: Kör inte in i snön på sidan, för då ramlar jag. Efter jag hade sagt det så kom det en bil bakom oss, och Madde körde in i sidan i snön så jag "flög" så jag låg på sidan av vägen vid snön, och Madde stog och garva och jag låg och garva, haha. Fyfan va kul det va. Vi skratta hela kvällen åt det.
En jätte söt/fin bild som jag har gjort, väldigt söt vart den. Och "gillar" dikterna. Dom är väldigt fina.
